Älskade Pluto är nu en änglahund. I fredags, för precis en vecka sedan, fick vi reda på att han hade en tumör i bihålorna. Han var pigg och glad och blödde bara lite näsblod. Vi fick medicin som hejdade näsblodet och den senaste veckan har han varit lika pigg som Tudor, som är drygt 1,5 år.

Igår hade vi en jättemysig dag, med mycket kel, träning, gömma godis och pälsvård. Inatt vaknade vi vid halv två tiden av ljud från Pluto. När vi kom upp var hela hallen och köket fullt med blod. Pluto störtblödde. Det fanns inget att göra. Vi ringde till Läckeby djursjukhus i Kalmar och körde iväg mitt i natten. Det var fullmåne, halka, inte så mycket bilar. Vi mötte saltbilen på vägen och hörde halkvarningarna på radio. Vi körde på. Hela tiden var jag orolig för att Pluto skulle må sämre. Två timmar tog det oss till veterinären. Sedan gick det snabbt och Pluto fick sina änglavingar som han har förtjänat många gånger om här på jorden, för han har varit helt underbar. Han har alltid plockat upp allt jag tappat, han plockade till och med upp små blomblad och kom med dem i munnen. Nu kommer det att bli betydligt mer oordning hemma hos oss. Dessutom har Pluto alltid hjälpt till att plocka ur tvättmaskinen, det har han lärt Tudor, så det kommer jag fortfarande att få hjälp med. Dessutom plockar Tudor också upp saker, precis som han har sett Pluto göra, om än inte lika små och inte i metall.

Pluto är född och uppväxt hos oss och har varit här hela sitt liv.
Han valde oss. Han hade bestämt att han skulle stanna är. Det var alltid han som kröp upp nära, nära. På alla bilder är det Pluto jag håller om och som pussar mig.

Han var bedårande söt när han var valp och han lade beslag på huset husse hade gjort av en pappkartong, det var Plutos redan från början och han blev så besviken när han bara fick in huvudet i det.

Pluto var alltid närmast mig och skulle alltid pussas. De senaste veckorna har jag fått extra många pussar, som om han visste vad som väntade och tog farväl med pussar som skulle räcka länge, länge…

Pluto visade tydligt för alla andra valpar att det minsann var hans matte, och ingen annans.

Pluto är 8 veckor på den här bilden, samma foto togs av samtliga valpar innan de åkte till sina nya ägare.

Nu springer Pluto tillsammans med alla sin hundvänner på en blomsteräng uppe i himlen. Ibland flaxar han lite med vingarna och tar en runda ned till oss för att säga hej. Han har haft ett fint liv och skänkt oss mycket glädje. Är så glad att vi fick ha honom i drygt nio år.

De här orden fick jag av en vän som hade lagt in det på min logg på facebook. Orden stämmer så väl och trots att tårarna rinner i jämn ström nedför mina kinder, ler jag vid tanken på alla dessa älskade hundar som en dag ska möta mig när jag kommer till regnbågsbron.

Tack alla underbara vänner för ert stöd och era hjärtan och fina kommentarer. De betyder mycket.

Många kramar från en ledsen Kim