För några dagar sedan packade jag väskan, alla researchböcker, datorerna och hundarna och åkte ned till Skåne för att intensivskriva i två veckor. Gula lappar sattes upp på sin sedvanliga plats när jag är i Skåne och jag började beta av lapparna och skriva. Men det blev inte som planerat.

Strax efter att jag kommit ned, ja faktiskt samma dag, ringde Hemtjänsten och berättade att pappa hade fallit omkull och brutit lårbenshalsen och nu låg på sjukhuset. Jag meddelade alla andra och snart var barnbarnen där och vidarebefordrade information till mig om pappas tillstånd. Det såg inte så farligt ut. Pappa fick telefon och jag kunde själv hålla kontakt med honom. Han var vid gott mod. Men operationen sköts ständigt upp, på grund av att pappa hade mycket låga blodvärden.

Lördag morgon var jag uppe tidigt och satte igång att arbeta.

Hundarna höll mig sällskap, även om Tickie var trött så här tidigt på morgonen och fortsatte sova.

Tudor var pigg, som vanligt och tyckte att jag allt kunde leka med honom istället för att arbeta.

Jag ringde pappa när klockan blivit lite mer anständig. Han hade fortfarande inte blivit opererad och inte fått något att äta sedan onsdagen. Jag ringde sjukhuset. Vad de berättade då fick mig att fatta beslutet att åka till pappa, för det såg inte alls bra ut. Eftersom jag inte hade någon bil fick Jan köra ned från Blekinge, för att sedan köra mig till Borås där pappa ligger. Innan Jan hann komma ned ringde de från sjukhuset, givetvis blev jag livrädd. Men de ville bara meddela att de till slut hade bestämt sig för att operera. När jag kom fram på kvällen och ringde sjukhuset låg pappa fortfarande på operation uppvakning och jag kunde inte komma förrän nästa dag. Det blev en nervös kväll/natt.

När jag kom till sjukhuset låg en blek, liten pappa där i sängen och såg mycket trött ut. Han hade just slukat en hel påse blod och efter hand piggnade han till. Vi tog en selfie, något pappa aldrig gjort tidigare och tyckte var kul. Till slut fick han komma upp ur sängen och blev kammad och var vid gott mod när resten av familjen anlände efter hand.

Jag har deadline om 5 veckor på boken och känner mig stressad. Som tur var kunde jag lyssna på en viktig researchbok som jag behövde för att knyta ihop berättelsen, så den lyssnade jag klart på under bilresan till och från Borås.

Nu befinner jag mig hemma, eftersom jag snart måste köra till Borås igen. Nu måste jag jobba ännu intensivare för att bli klar och jag önskar jag kunde tänja på dygnet och få några timmar till, eller varför inte några dagar/veckor.

Jag skriver för fullt på TudorRosen Kampen om makten och vet att jag skriver som allra bäst under press och mer press än nu tror jag aldrig jag har upplevt. Det här kommer att bli en bra bok!

Idag tipsar jag om en skrivtävling på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu!

Ha en bra dag!

Kramisar Kim